Energi från solceller

Solceller omvandlar solljus direkt till el i form av likström och skiljer sig från solfångare, där solstrålningen används för att enbart värma vätska. Omvandlingen från solenergi till elektrisk energi i en solcell sker utan några rörliga delar, utan att något bränsle behövs och utan att förorsaka utsläpp.

Den idag vanligaste typen av solcell – kiselsolcellen – tillverkas av en tunn skiva av halvledarmaterialet kisel, vilket är samma material som används inom mikroelektroniken. Kiselskivorna är oftast 6×6” (tum) stora och är bara några tiondels millimetrar tjocka. Ett nät av tunna metallkontakter täcker ett par procent av cellens framsida, det vill säga den sida av cellen som exponeras för solljus. Cellens baksida är helt täckt av ett tunt metallskikt.

När solljuset blir el

När solljuset faller på cellen skapas en elektrisk spänning mellan cellens framsida och baksida, vilket i sin tur gör att man kan få ut en ström av elektroner om man kopplar en ledning mellan framsidans och baksidans metallkontakter. Genom att låta elektronerna gå genom en elektrisk apparat, till exempel en lampa eller en radio, på sin väg tillbaka till solcellen kan man dra nytta av den producerade strömmen.

Den elektriska spänningen från en enda solcell är bara en dryg halv volt. Solceller säljs därför sällan en och en. Oftast är 60 celler seriekopplade i en väderskyddad och stadig enhet som kallas solcellsmodul. Modulens framsida utgörs av en skiva av härdat glas som skyddar cellerna mot slitage. Baksidan består av ett UV-resistent/beständigt material och runt glasskivans kant sitter en ram som oftast är gjord av aluminium. Många tillverkare garanterar 25 års livslängd på modulerna.